Här i dagboken kan ni läsa om hur livet var på Åkerby bland hästar, hundar och andra djur.

 Klicka gärna på bilderna i dagboken för att få se dem i förstoring.

Livet i en skräckfilm

2009-05-20

Hästar är ju inte särskilt intelligenta djur, det vet jag redan, men idag så har jag blivit mer övertygad än någonsin om att vissa individer inte har mycket mellan öronen.

Jag tänkte att valackerna skulle få beta av lite i trädgården då gräset fläckvis är lite för högt för gräsklipparen och på andra ställen är obefintligt. Hästarna är i dessa l'ägen utmärkta som trimmare så att man sedan kan klippa som vanligt. Vi har ju flyttat det ena staketet för att utvidga trädgården lite och där det var hage förut är det harvat och liknar mest en leröken. Hästarna ansåg dock att det var förenat med livsfara att gå upp i trädgården och höll sig hela förmiddagen i sin invanda leröken. Trots att jag lockade med morötter och fösökte leda dem upp på gräset så sprang de genast ner i sin gamla hage så fort jag släppte dem. Eftersomde inte hade fått frukost så blev dock magkurret alldeles för stort för att kunna motstå framåt eftermiddagen så med försiktiga steg så närmade de sig då gräsranden. Efter mycket om och men så kunde de då äntligen börja beta lite i kanten. Nu på kvällen så var kanten helt nerbetad och de vågar gå över linjen där staketet har gått, men bara några meter in på tomten.

Jag har i många år låtit hästarna beta i trädgården men har aldrig haft detta problem. De brukar i vanliga fall bli glada över att få så fint gräs men dessa korkade unghästar uppskattar inte alls min frikostighet. Antagligen så beror detta på att de inte har någon vettig ledare som de kan förlita sig på.

Det är egentligen ganska hemskt att vara häst, de lever ungefär som om de ständigt var med i en dålig skräckfilm. De påminner lite om den stackars skrikande flickan som alltid inleder filmerna och som går omkring med försiktiga steg och orolig blick men som ändå blir nermejad av den bestialiska mördaren, trots att hon hinner skrika som en galning innan det händer. Överallt finns det hemska rovdjur som bara vill äta upp en stackars försvarslös liten häst. När man ser valackerna försiktigt försöka äta i trädgården utan att bli upptäckta av hästätarna så kan man riktit höra hur de hela tiden lever med musiken från hajen dunkande i sina öron, typ dumdum dumdum dumdum. Att inte alla hästar har magsår och ligger inne på psyket är ett under...

Tack och godnatt!

Antal kommentarer: 0

Namn:
E-postadress:
Hemsideadress:
Meddelande:
:) :( :D ;) :| :P |-) (inlove) :O ;( :@ 8-) :S (flower) (heart) (star)




Mata in koden inbäddad i bilden