Som vanligt blir det aldrig som jag tänkt mig. Idag skulle Elsa och jag åka och kolla upp hennes ögon då jag misstänkt att hon har keratit, men det slutade med att hon fick operera ett inåtväxande hårstrå på direkten istället. Det är en ganska så okomplicerad operation och uppenbarligen hade de inget att göra på strömsholm just idag. Vi åkte ju inte ens in akut, men ändå så tog det bara ca en timme från det att veterinären titta i ögat tills hon låg på operation. Jag fick vackert sätta mig och vänta, som tur är så finns det ju ett markenteri med helt ok mat som jag lyckades dra ut i tre timmar. Det var en raksvansad liten mops som jag fick hämta ut som nu ligger platt och sover hemma i sängen.
Nu är ju inte mitt liv beskaffat på det viset att jag kan göra spontanutflykter i flera timmar, men som tur är så har jag nu fått så himla bra grannar som kan åka och kolla så att lillskruttan lever och får mat. Ännu fler bra grannar är nu på g då det byggs nytt hus som planerats för i snart tjugo år. Jag måste nog snart sälja någon mer tomt till fler rätta personer:)
Lillskruttan verkar faktiskt klara sig, imorse blev jag extra glad då hon la en stor korv rätt i handen på mig när jag lyfte henne. Det kan ju låta lite sådär att bli lycklig över att bli bajsad på, men hon har faktiskt inte haft någon synlig avföring sedan hon föddes och det är ju ett ständigt orosmoment, att systemet inte ska fungera. När de är så här pyttesmå så är det ju bara tre funktioner som en behöver hålla reda på, mat in, bajs ut och viktökning. Hon äter bra, bajsar uppenbarligen och har idag gått upp sju gram. Nu är hennes sju små gram väldigt löjliga i jämförelse med syskonen som ökar lavinartat i vikt, den största väger över trehundra gram och har alltså ökat över hundratjugo gram på en vecka. Lillskruttan väger idag hundrafyrtiofem gram.
Det är verkligen skillnad på de små liven, men de har en sak gemensamt, de ser alla ut som Curt-Åke...
Ett litet Curt-Åkeansikte...
Curt-Åke hade också ett slätt ansikte utan nosrynka som liten, såhär såg han ut när han fick börja gå ut (är det konstigt att jag behöll honom:))...
Jag tror att även Curt-Åke är rätt så nöjd med barnen:)
Tack och godnatt!