Här i dagboken kan ni läsa om hur livet var på Åkerby bland hästar, hundar och andra djur.

 Klicka gärna på bilderna i dagboken för att få se dem i förstoring.

Snus och postafen

2014-01-24

Idag har den fantastiska Diddi slagit till igen! I protest mot tristessen i att bli lämnad hemma i fyrtio minuter har hon släpat ner min väska från bordet, öppnat den och rotat igenom innehållet. Däri fanns det ett paket postafen (åksjuketabletter), en snusdosa, en klosax, lite våtservetter och andra nödvändiga saker som vi har med när vi är på resande fot. Nu hade hon lyckats tugga sönder postafenförpackningen och ett antal små tabletter var borta, antagligen har de försvunnit ner i magen eller spritts i små molekyler på golvet. Snusdosan var också öppnad och snuset var spritt över golvet (till hennes försvar måste påpekas att hon även tagit fram våtservetterna och jag antar att hon försökt torka upp röran med dem).

Efter att ha googlat angående riskerna med att överdosera postafen var det bara att vänta och se om symptom skulle uppstå. Bland symptomen ingår trötthet och hallucinationer. Nu är det så att Diddi är ju konstant trött och dessutom så undrar jag ibland om hon hallucinerar då hon kan sitta och stirra upp i luften och sedan ta ett litet luftsprång för att fånga något som bara hon ser. Jag har faktiskt aldrig haft en så trött boxer som Diddi, man får sparka upp henne på morgonen och hon kan sova nästan var som helst, när som helst. Hon har ju sina små boxerryck och busar runt med de andra som vilken boxer som helst, men hon har en makalös förmåga att slappa så fort tillfälle ges.

Hon har dock under dagen inte uppvisat något avvikande beteende så med lite tur så hamnade inget giftigt i hunden. Nu ska man inte tro att hon slutade tugga i sig saker efter sin udda frukost, till lunch hittade jag henne i gödselstan med Curt tuggandes på frusen hästskit, en riktig delikatess enligt alla mina hundar, och till middag blev hon påkommen i betforsäcken, knaprandes på betforpellets. Mellan sina små egna måltider äter hon ju dessutom en massa hundmat med mycket stor entusiasm, faktiskt så äter hon så bra att hon för tillfället har blivit lite rultig. Det är nästan fysiskt omöjligt för en tio månaders boxer att bli tjock, men på något sätt har hon lyckats. De brukar oftast vara tunna som sugrör och hopplösa med maten, ibland är de så tunna att man skäms över dem. Efter ett antal tunna överenergiska sugrörsboxrar är det lite ovant att ha en liten rultig slöfock, men hon har ju sin väldigt egna charm.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Diddi är helt enkelt lite av en motvalsboxer, men för att man ska kunna ha en norm så krävs det ju att någon bryter mot den lite då och då.Vad som är normalt beror ju helt på vem man är. Det finns egentligen inga normala människor, det finns bara människor. För mig är ju mitt liv helt normalt, men det är antagligen att betrakta som relativt onormalt för de flesta andra. Även om man följer någon slags norm så betyder inte det att man är normal, alla följer ju normen på sitt eget sätt. Jag tycker att vi alla ska hylla våra olikheter och vara mer som vi själva vill istället för att titta på hur andra är, livet blir mycket roligare då:)  

Tack och godnatt!

Antal kommentarer: 0

Namn:
E-postadress:
Hemsideadress:
Meddelande:
:) :( :D ;) :| :P |-) (inlove) :O ;( :@ 8-) :S (flower) (heart) (star)




Mata in koden inbäddad i bilden