Senaste veckorna har rullat förbi i raketfart, datorn har i princip inte ens öppnats då jag hart bättre saker för mig. Förra helgen var det ju en dubbel med utställning ena dagen och treårstest andra och det gick faktiskt väldigt bra för alla de små ponnyerna.
På lördagen var vi i Björkvik och ställde ut Salstas Mata Hari med fölet Magnolia samt Molstabergs Magpie. Alla tre ponnyerna blev guldbelönade och Mata hari blev reserv BIR och Magnolia blev reserv fölchampion. Bäst av allt var dock att lilla Magnolia skötte sig som ett helt litet proffs, barnen har ju hjälpt till att träna henne inför denna dag och allt pyssel har verkligen lönat sig. Hon kan nu bada, springa i grimma, stå fint och åka transport, mycket begåvat för att bara vara ett par månader gammal.
Mata Hari och lilla Magnolia under ett lager av rosetter...
Magpie är faktiskt en av mina små favoriter, nu blev hon slagen i sin klass av fina Ekbäckens Tootsie som senare blev BIS så även hon gick riktigt bra. Domaren var mycket förtjust över de fina welshstona och sa att det var otroligt roligt att få dömma så högklassiga ponnyer, en fin komplimang till uppfödarna måste man säga.
Magpie...
På söndagen var det dags för treårstest med lilla Salstas Carolina. Carolina har jag ju också en lite speciell historia med då jag både har tillverkat och senare även flaskmatat henne under en tid så det var naturligtvis extra roligt att få visa henne nu när hon blivit stor. Nu gjorde hon riktigt bra ifrån sig och fick gångartsutmärkelse. Hela 49 poäng blev det i både hoppning och gång men tyvärr så satt en poäng på fel ställe så att hopputmärkelsen uteblev. Reglerna kring de olika utmärkelserna är lite krångliga så det tog några dagar innan jag kom på att det "bara" blev gångartsutmärkelse, men det är ju fint nog.
Lilla Carolina som nu blivit stor...
Denna helg har vi tagit en liten tur till Lerum med Salstas Tamara och Salstas Chelsea för att delta på årets riksutställning för welsh. Efter en lång resa och en något kylig natt så var Tamara först ut av alla på lördagsmorgonen. Domaren var väldigt trevlig och kom fram och gratulerade mig till ett mycket fint välutvecklat treårssto med mycket bra rörelser så det hela började bra, men döm om min förvåning då de sedan läste upp kritiken och hon hade fått ett silver. Lite snopen blir man ju om man först får så fint beröm och sedan blir utskickad från tävlingen. Det är ju nämligen så att för att få tävla om unghästchampionaten måste man vara guldbelönad så därför så var det bara att ställa in henne och börja fundera på hemfärd. Lilla Chelsea är ju bara ett år och var lite för trött för att ha en riktig chans och hon blev ännu lägre bedömd och fick brons. Lite slokörade traskade vi in med de två små stona och jag tänkte nog att det var synd på den långa resan. Nu visade det sig dock att ingen unghäst fick guld och när man då förklarade för domaren att det då inte gick att utse någon champion så blev hon nog lite förvånad för plötsligt bestämdes det att alla klassvinnare med silver fick komma in i championatet trots att reglerna inte tillåter det. Det var alltså bara att putsa upp Tamara igen och gå in i championatet ändå så då blev det hela lite roligare igen. Tamara blev faktiskt reserv junior champion i slutändan vilket är riktigt bra på en riksutställning (det är andra gången hon får den titeln på ett riks under sitt blott treåriga liv).
Det är ju inte lätt för de engelska domarna att förstå vårt system då de imnte alls har ett liknande system. I England är brons och silver bra så hon anade nog inte vad hon ställde till med från början. Under hela dagen delade hon bara ut tre guld och de flesta fick brons vilket nog var en besvikelse för uppfödare som är vana vid att få guld eller minst silver. Man får ju då dock sätta allt i rätt perspektiv och på det viset det nu blev så var Tamaras silver bra och det viktiga är ju hur kritiken ser ut samt hur det går i konkurrensen. Lite roligt var det också att BIS blev Tamaras mamma, Burhults Tiffany, så domaren gillade den typen.
Det har alltså varit lite hektiskt den senaste tiden med welshträning, badning och resor, men nu är det ett kort uppehåll då det nästa helg istället blir en dubbel med boxrarna. Vi ska på internationell utställning i Norrköping ena dagen och Eskilstuna den andra. Det är betydligt mycket enklare med hundarna, de badas av och stoppas i bilen och är oftast snabbt avklarade. Astrid och hennes kullsyskon fyllde ju faktiskt hela två år igår så de får ett stort grattis idag då jag inte hade riktigt tid igår. Astrid tillbringade sin födelsedag med att springa runt med barnen i Lerum och sedan sovandes under Alva i bilen på vägen hem. Enligt Astrid så var det nog en alldeles utmärkt födelsedag, men så är hon ju en speciell liten dam som bara älskar sådana äventyr.
Ida med tre små boxergull för två år sedan...
Tack och godnatt!