2015 har varit ett bra år här på Åkerby, det mesta har flutit på och jag har haft ett roligt år med massor av fantastiska djur och människor omkring mig.
Årets första roliga sak stod lilla Kajsa för då hon i Danmark lyckades ta sitt fjärde CACIB och därmed är klar för sitt internationella championat. Det är inte en så liten bedrift faktiskt då hon lyckats med att ta fyra CACIB i tre länder innan hon ens hunnit bli nationell champion, att ta ett CACIB på en internationell utställning är betydligt mycket svårare än att ta ett nationellt cert då man måste slå alla championtikar för att få ett CACIB. Vi har inte haft så mycket tid till att åka på utställningar senare under året, men kan nu vara lite nöjda över att det travar runt en liten champion på stallbacken. Hundarna har också producerat två nya små mopsvalpar och åtta nya små boxrar som nu förgyller tio familjers tillvaro:)
En soffa full med boxerhuliganer, Diddis fina kull...
Juni med sina två små barn...
En annan liten stor champion som fortsätter att vinna är Splendid. Hans avkommor är fasligt jämna på en hög nivå, de senaste fyra åren har tre av vinnarna i riksfinalen för treåriga gångartsponnyer varit efter honom, ett av åren kom hans avkomma ”bara” tvåa:) Förutom att avkommorna går som tåget så har han själv fortsatt att prestera, i år har han startat fälttävlan, utställning och ridklasser med strålande resultat. Han visar gång på gång att han har både fantastisk exteriör och interiör. Han kan tävla ena dagen, betäcka nästa och bära runt på en nybörjare den tredje dagen.
Världens vackraste Splendid, numer arton år ung...
För övrigt har ponnyerna skött sig utmärkt, jag har själv haft nöjet att tävla bland stora hästar på fine Nicke som nu har hoppat upp sig till 110 nivå. Vi hittade i våras något som heter sugar cup, en fälttävlanstävling på lagom lätt nivå som alla barnen ställde upp i. det var superkul att följa deras utveckling och vi kommer garanterat fortsätta ställa upp i den tävlingen under 2016. Jag har faktiskt ganska så stora förhoppningar inför 2016 då Nicke, Quriosa och några till åkerbyponnyer kommer att satsa vidare på tävlingsbanorna.
Nicke i stjärnholm...
Årets nyhet är ändå att en liten flock med ankor nu har flyttat in. Dessa roliga djur vaggar nu runt och livar upp mina dagar genom att komma farande så fort de ser mig i förhoppningen om att få lite sniglar eller någon annan ankdelikatess. Till våren har jag lovat dem en egen damm som de ska få guppa runt i:)
Elvis med frisyren, min favoritanka...
Det som nästan var roligast under året var ändå att vi fick chansen att vara en del av showen på sweden international horse show. Tjugo barn, sex hästar, okänt antal föräldrar och tre mopsar fick klä upp sig och gå in på arenan framför rekordpublik. Det var ett fantastiskt äventyr som vi ägnade hela hösten åt att förbereda och där vi gjorde en mycket lyckad insats. Inför detta tränade jag även upp Delilah i den fina konsten att hoppa snällt och prydligt helt utan sadel och träns (med ryttare dock). Vi har under hösten byggt upp en kommunikation som fungerar utmärkt och detta har varit en intressant resa. Att få utforska ett nytt område inom hästeriet är alltid lika intressant och inspirerande och vi har lärt oss tillsammans hur vi vill göra. Det finns ju alltid en massa trender i hästbranschen och just frihetsdressyr har många hållit på med de senaste åren. Nu gör jag naturligtvis på mitt eget sätt och valde att träna på att hoppa istället för att bara trava runt och vi har haft väldigt kul under hela processen som utmynnade i en uppvisning i raspaddocken i Friends arena.
På väg ut i stora arenan...
Det finns massor av positiva saker som hänt under året och det är en stark positiv energi på hela gården. Det har städats, renoverats och förbättrats på massor av sätt och allt detta kommer ju med in i det nya året. Vi har dessutom ett fantastiskt gäng med barn och föräldrar på gården som hjälper till med alla djur och som ställer upp på alla mina galna ideér utan att knota.
Mitt liv är alltså bra ur mitt perspektiv, men om jag hade valt att plocka ut det som var mindre bra kunde jag skrivit en lite annan årskrönika, kanske såhär:
Året inleddes med att mormor var mycket sjuk, faktiskt så sjuk att vi trodde att hon skulle dö. Som tur var så vände det, men riktigt som förut har hon inte blivit. Joop och Titti fick somna in tillsammans, en stor sorg för oss alla. Min fina lilla valp som jag sparat efter Astrid råkade ut för det otänkbara då hon kvävdes till döds av en matbit framför mina ögon. I början av året pajade bilen ihop så att jag blev tvungen att panikköpa en ny. Delilah har drabbats av skimmelcancer och under sommaren spred sig tumörerna, de har nu bromsat upp men hur länge vet man aldrig.
Så här ser ju livet ut, det kan aldrig bara vara perfekt, men…man väljer själv vilken bild man vill ha av sin tillvaro. Jag ser allt det fantastiska hela tiden, möjligheter, lösningar, framsteg. Utan problem och motgångar blir det inga lösningar eller framsteg:)
Tack för året som gått:)