Igår lyckades jag efter ett alldeles för långt uppehåll släpa mig iväg till sjukgymnastiken igen. Det är verkligen hemsk vad det går fort utför med formen när man fuskar med träningen, tio minuter på motionscykeln kändes som en halvtimme och det var ju bara uppvärmningen. Av någon anledning misstänker jag att de har mixtrat med vikterna också och lagt på minst ett kilo på dem utan att märka om dem. Egentligen så borde ju vikterna kännas lättare med tanke på hur många vattenhinkar jag har burit de senaste veckorna. Jaja, vi får väl se om det är lika eländigt på torsdag igen...
Hur mycket jag än klagar och gnäller på vinterkylan så måste man ju faktiskt erkänna att det ibland är fantastiskt vackert ute när snön är sådär gnistrande vit och solen lyser. Problemet ligger bara i att när man väl ger sig ut en så vacker vinterdag som idag så har man nästan frusit ihjäl när man kommer tillbaks. Det är väl okej om man bara har en häst att rida om dagen för då kan man ju gå hem och tina upp efter ridturen. Jag ska egentligen bara hoppa av hästen och göra iordning nästa häst men det är en fysiskt omöjlighet. Jag får helt enkelt lov att rida en och sedan gå in och värma tårna för att försöka rida en till efter en timme eller så.
Hästarna verkar inte alls lida av kylan, de har mat och päls som värmer. Hundarna reagerar lite olika på kylan, Bina sticker bara ut näsan korta små stunder och ligger resten av tiden i någon säng. Ida däremot är ute precis lika mycket som vanligt, hon verkar aldrig frysa. När jag ska rida ut får jag lov att tvinga henne att gå in annars skulle hon gärna pulsa ut i djupsnön i tio minusgrader. Jag tycker dock att det verkar lite dumt att pulsa runt och bli iskall när man inte har någon päls under magen. Hon har ju ett fint täcke på sig men det hjälper ju inte hennes bara mage och hennes små tassar.
Vintern lär nog hålla i sig hela februari ut så det är bara att hålla ut. Det intressanta är att alla hela tiden säger att det aldrig är sådan här vintrar nuförtiden.Jag vill minnas att för tre år sedan så låg det snö i mer än tre månader. Jag skulle då på tävling första helgen i april och den ställdes in pga snö på utebanan. Ytterligare några år tidigare hade vi under tjugo minus i tre veckor, det var så kallt att jag tog in lösdriftshästarna under dagarna för att tina upp dem (vilket de inte alls uppskattade då de tyckte att stallet var för varmt). Nu är det ju så att man bara minns den senaste vintern och förra vintern var det ju lera precis hela vintern och då kändes det som om den globala uppvärmingen hade slagit klorna i oss. Nu är det tvärtom och då längtar man efter den där uppvärmingen...
Tack och godnatt!