Imorgon är det dags för nyårshoppning, en av årets höjdpunkter. Vi har detta år fått ändra lite på reglerna så istället för en laghoppning mellan oss och Hölö ridskola blir det stafetthoppning med två deltagare per lag. Lagen har idag övat lite och jag tror att alla är supertaggade ( Carro och jag konstaterade att takterna satt i från vår barndom då vi övade stafettpinneöverlämning i full galopp, så alla andra får se upp, vi kommer att ladda på för fullt). Vi har ju ett fantastiskt vandringspris som kommer att hamna hos det lag som tar sig runt på kortast tid.
Det urfina vandringspriset...
Vi har ett väldigt roligt gäng i vårt stall, alla har humor och kan se det roliga i en sådan här övning. Vi rider så att gruset stänker och driver med varandra hämningslöst. Alla medel är tillåtna, det gäller ju att vinna till varje pris:) De stackars barnen i stallet blir tidigt härdade, men de lär sig också att man kan släppa tyglarna och rida lite på skoj ibland. Det är lika viktigt att ha roligt med sin häst som att träna den väl. Hästen är ju en varelse som hela tiden känner av sin omgivning och ju mer positiv man är desto gladare häst får man. En ryttare som litar på hästen och vågar leka med den överför sitt förtroende och självsäkerhet till den. Det finns få saker som är så roliga som att sitta till häst, släppa fram all hästens kraft och våga lita på att man har den med sig.
Min första ponny Gina var den som lärde mig hur det känns att vara ett med hästen. Jag red ofta utan sadel och vi flög fram över stock och sten som en enda varelse. Hon var som en liten urkraft, säker på foten som en bergget, snabb som vinden och atletisk som få. Alla barn borde egentligen få ha en ponny som hon att lära sig av (de behöver dock föräldrar med nerver av stål också då de som ser på inte alltid upplever de snabba svängarna och hoppen som lika säkra som ryttaren gör). På hennes rygg var jag aldrig rädd eller osäker, oavsett hur fort det gick eller hur höga skutt hon tog.
En äkta Ginasväng ( om man red i en vis hastighet och svängde med ett visst gradantal så kunde man lätt luta sig lite inåt och plocka upp saker från marken...)
Tack och godnatt!