Höskörden 2018 kommer att bli ett uttryck i min värld. Det har varit som världens längsta maratonlopp, varmt, obekvämt och tar aldrig slut. Jag har iallafall efter att ha jobbat i uppförsbacke i flera veckor kommit i mål, idag körde vi hem de sista balarna från världens segaste förstaskörd. Frågan är nu om jag ska orka ladda om och börja köra andraskörd om någon vecka...
Just nu har jag påbörjat ett annat sorts maratonlopp, fram till valdagen 9/9 ägnar jag så mycket tid jag kan åt att kampanja i valstugan. Det är något av ett vägskäl vi står vid nu och precis som varje strå räknas i år så räknas varje röst. Att stå i valstugan handlar inte bara om att värva röster till just centerpartiet utan även om att påminna alla om att demokratin behöver dem. Oavsett vilket parti man röstar på så är det aldrig bortkastat.
I valstugan har jag med mig Bosse och Elsa, mina små kampanjmopsar. Genom dem har jag fått till många intressanta samtal och det är ju det som är poängen med att vara där. De samtal som är mest intressanta är ju just med de personer som inte lockas in av att de faktiskt redan är centerpartister. De som kanske inte alls tänkt rösta men som gillar mopsar eller de som har barn som gillar mopsar och som mest är glada att barnen blir roade en liten stund, det är de personerna som har de mest intressanta historierna och som är viktigast att uppmuntra att gå och rösta.
Kanske är jag för blödig för att kampanja effektivt, men jag är verkligen intresserad av människoöden. Några sorgliga, andra soliga har jag fått mig till livs när de står där och kliar en sovande Bosse. Igår kom en lite halvbladig finländsk man vinglande och efter lite mopskliande fick jag hans historia. Han hade varit två vändor i Afganistan och sett saker ingen ska behöva glömma. Till en början mumlade han mest men det han verkligen ville säga var att ingen borde behöva bo eller leva så. Barnen var det värsta, när de kom ut till byarna hade de inte fått rent vatten på flera månader. Han hade fått åka hem efter att ha hamnat i ett bombdåd där han flugit flera meter trots tung skyddsutrustning. Vårt möte var bara en liten kort del av min dag men det gav iallafall mig styrka till att fortsätta argumentera för att vi inte kan skicka tillbaks människor till detta helvete på jorden. Jag tackade honom från djupet av mitt hjärta för att han gjort det han gjort. Där och då handlar det inte ett dugg om politik i vårt möte, men jag kan ta det med mig och i slutändan använda det till att bli bättre på politiken.
Ett mer lättsamt möte har det blivit med den amerikanske mannen som gärna slängde sig in i en lång diskussion om läget i den amerikanska politiken. Han blev övertygad om centerns vettiga syn på mänskligheten och efter att ha kommit tillbaks en andra gång för lite mopskli så skulle han iväg och rösta i kommunalvalet och landstingsvalet. En ung förstagångsröstare kom och slängde sig ner bland mopsarna och efter en stund kom det fram att hennes dröm var att få bli bonde. Kanske inte den mest logiska drömmen för en ung tjej från Ronna, men vad roligt att få berätta att jag som ensam kvinna faktiskt kan driva en gård och ha diverse djur. Det tändes nog ett litet hopp om att det med lite tur och mycket envishet faktisk kan gå att prova på drömlivet. För henne handlar allt om politik då enklare regelverk och uppstarthjälp till unga företagare är vägen till just hennes dröm. Många möten med pensionärer har det också blivit där det finns fler som nu bestämt sig för att rösta fast det verkar rörigt i år.
Om det blir mer allvar med politiken för mig eller om jag mest kommer dyka upp i en valstuga om fyra år igen vet jag inte ännu. Det är svårt att bestämma huruvida jag kommer gilla den politiska vardagen. Jag står med på listan som kandidat till kommunfullmäktige men såpass långt ner att jag kanske kan bli ersättare. Mitt intresse tror jag är mer ideologiskt, stora tankar och möten med människor är fascinerande, att sitta och planera cyckelvägar och annat är mycket mer praktisk politik och det har jag inte riktigt provat på ännu.
Hur det än blir så fortsätter jag lite på Pippispåret, "det har jag aldrig provat förut så det klarar jag helt säkert".
Tack för idag och kom ihåg att varje röst räknas!