Här i dagboken kan ni läsa om hur livet var på Åkerby bland hästar, hundar och andra djur.

 Klicka gärna på bilderna i dagboken för att få se dem i förstoring.

Astrids vedermödor

2011-02-13

Astrid har den senaste tiden haft det lite besvärligt.

Det började med att matten bara pratade och pratade i telefonen de två första dagarna denna vecka. När matten pratar så där så verkar hon inte vara helt uppmärksam på den lilla hunden och då får man ju lov att roa sig själv. Astrid är en fena på att hitta lämpliga saker att tugga på, enligt henne så är allt som går att nå vare sig man behöver stå på bakbenen eller rota i en papperskorg lämpliga leksaker för en boxer. För att undvika alltför mycket skäll så bör man bära iväg sakerna till lämplig plats, tex trappen eller korgen, och så bör man också förstöra sakerna till oigenkännlighet. Av alla mina boxrar så är hon helt klart den värsta lilla huliganen. Hon verkar begripa att hon inte får sno saker men hon har helt klart räknat ut att det matten inte ser kan hon inte bevisa att det har hänt. Varje gång man hittar en vält papperskorg eller urplockad soppåse så är hon ju huvudmisstänkt hur oskyldig hon än låtsas vara. Jag hade väl inte blivit så störd av detta beteende om det inte var för hennes senaste idé som går ut på att hon varje dag tar en liten stund på sig då hon tuggar på mattan i trappan. Hon har dragit bort stora stycken av den och dessutom så har hon konsumerat en del av den. Att hon har konsumerat bitar av den vet jag eftersom hon ibland kräks upp något som liknar hårbollar men som mest består av mattbitar. Dessa hårbollar innehåller en hel del intressanta saker och man får en liten inblick i hennes något speciella diet. De innehåller oftast mattbitar, hästhår (hästarna fäller ju och hon snor det som borstas av), hö och naturligtvis hovbitar. Det enda de inte innehåller är egentligen normal hundmat.

Den här veckan har vi dessutom åkt bil ett par gånger och jag kan stolt konstatera att hon för första gången har klarat att åka hela vägen till Granngården i Södertälje utan att kräkas. Hon blir egentligen inte åksjuk utan jag tror att hon blir alldeles för spänd och så kräks hon pga detta. Om hon hade varit åksjuk så skulle hon ha kräkts flera gånger när man åker, som det är nu så börjar hon må illa vid blotta tanken på att åka bil och när hon väl har kräkts så kan hon åka ganska långt utan att må illa. Det enda sättet att bota bilsjukan är ju att åka mer bil så vi övar så fort vi har tillfälle. Faktum är att Bina hade ett liknande illamående när hon var ung, fast hon mådde inte illa vid tanken på att åka bil utan hon kräktes om hon trodde att hon inte skulle få åka med. Det hände vid ett par tillfällen att hon hoppade in i bilen innan den var färdigpackad när jag skulle iväg på tävling. Jag tvingade då henne att hoppa ur bilen och då blev hon så spänd och förtvivlad att hon kräktes vilket egentligen var lite gulligt eftersom hon visade hur gärna hon ville med. Skälet till att vi nu ökar bilåkningen är att jag har anmält Astrid till utställning om fyra veckor och det vore bra om hon har övat lite mer innan dess. Hon får alltså inte bara åka bil utan hon lastas dessutom ut och tvingas att springa runt på diverse parkeringar för att öva sig på att visa upp sig trots olika störningsmoment. Hon är ganska duktig på att både springa och att stå på hemmaplan men det är väldigt svårt att fokusera när man är borta.

Bina har varit lite skruttig i några dagar och när hon känner sig lite dålig så får hon epilepsianfall lite oftare än vanligt. Astrid tror varje gång Bina får ett anfall att det är någon slags lekinvit. Bina får ju inga jätteanfall men de är tillräckligt stora för att hon ska ramla ihop och börja vifta med benen. Astrid tänker då att det borde betyda samma sak som det gör när morsan gör så så hon skuttar glad i hågen fram och tänker studsa på Bina. Hon får då skäll av matten vilket gör henne mycket förvirrad. När sedan Bina vaknar till liv så får hon dessutom skäll av henne om hon gör fler försök att dra igång en lek. Det är inte helt lätt med signalerna alla gånger.

Mitt i allt detta besvär så kan jag iallafall konstatera att hon är söt när hon sover. Hon har en förkärlek för att ligga och sova med benen i vädret. I normala fall så sover hundar på sidan meninte Astrid hon spretar åt alla håll...

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nästan vaken...

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det är ibland praktiskt att sova på rygg, speciellt när det är trångt i korgen...

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tack och godnatt!

Antal kommentarer: 2

2011-02-15 07:23:18 - Rosi&Radar, www.boxerfralla.se

Astrids sovande i ryggläge är säkert ett arv efter faderskapet, han har alltid sovit på rygg.
Ett stort lycka till på kommande utställning för tjejen.
Hälsningar från/ "Farmor" 0ch "farsan"

2011-02-21 14:39:43 - Linda

Ja vad säger man.... Lika som bär! (heart)Släkten är värst... HA ha. Arnold sover oxå på rygg och hans ben spretar alltid åt alla håll. :D Brukar vända på han så han ligger med rumpan upp i sängen annars har man en boxertass i ansiktet. :O Ses på utställningen!!! Ska bli så kul!
Hälsn Linda å Arnold! (heart)
Namn:
E-postadress:
Hemsideadress:
Meddelande:
:) :( :D ;) :| :P |-) (inlove) :O ;( :@ 8-) :S (flower) (heart) (star)




Mata in koden inbäddad i bilden