Här i dagboken kan ni läsa om hur livet var på Åkerby bland hästar, hundar och andra djur.

 Klicka gärna på bilderna i dagboken för att få se dem i förstoring.

I väntans tider

2014-10-26

Nu närmar sig Astrids nedkomst med stormsteg och hon är ofantligt stor om magen. Det är som vanligt otroligt spännande att få följa hela processen när nya små liv blir till. Det finns faktiskt få saker som går upp mot att vara med när ett nytt litet liv börjar andas och blir en egen liten varelse. I mitt fall är det nästan som en sjukdom, jag kan inte tänka mig att leva utan den kicken. Det gör detsamma hur många födslar jag varit med om varje gång är unik och varje varelse som föds är en individ. Det roligaste med det hela är nästan variationen, hundarna spottar ur sig en hel drös med små individer som sedan utvecklas superfort medan hästarna är dräktiga i en evighet för att sedan klämma ur sig en individ som det tar flera år innan man har någon aning om vad det blir. Oavsett vad det blivit så har jag nu haft privilegiet att få följa några individer hela vägen genom livet, från födsel till död, och det är alltid en spännande resa.  

Man kan också se det lite så här: har man inte sett något födas och något dö har man ingen aning om vad livet går ut på. Oavsett om man är religiös eller inte så är det ett mirakel varje gång ett liv blir till. Det är en så integrerad del av mitt liv här på gården, födelse och död finns hela tiden närvarande och det gör livet så spännande. Det är nog många som kommit alldeles för långt ifrån det basala i livet och kanske är det därför de försöker fylla livet med drama som i realiteten bara är skapat. Vi har skapat bilder och idéer om hur människor ska vara som inte finns och sedan blir vi deprimerade över att inte kunna uppfylla de krav vi ställer på oss själva. Det är oändligt nyttigt för själen att traska runt i leriga kläder och jobba med djur som är helt utan förställningar och poser. Jag arbetar nog mer än de flesta men orkar med nästan vad som helst då jag varje dag får styrka av det jag gör. Till skillnad från många andra arbeten så suger det jag gör oftast inte ut energi, det ger energi. Det är klart att de dagar då allt går snett är lite jobbiga, men det behövs bara en liten framgång som att känna Astrids små bebisar sparka runt i jättemagen eller att se hästarna skutta runt i glädje trots lera och regn så hämtar man kraft igen.

Ibland önskar jag att jag kunde dela med mig av den kraften till alla de som sliter med sig själva och sin situation, men det är nog så att den måste komma lite från en själv först så att man sedan kan lära sig att ta emot den utifrån. Lite önskar jag i alla fall att jag kan dela med mig av det positiva i mitt liv och kanske kan det få någon att le litegrann:)

Förra årets skörd av små pugboxrar...

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tack och godnatt!

Antal kommentarer: 0

Namn:
E-postadress:
Hemsideadress:
Meddelande:
:) :( :D ;) :| :P |-) (inlove) :O ;( :@ 8-) :S (flower) (heart) (star)




Mata in koden inbäddad i bilden