Här i dagboken kan ni läsa om hur livet var på Åkerby bland hästar, hundar och andra djur.

 Klicka gärna på bilderna i dagboken för att få se dem i förstoring.

Fågelskrämmor...

2008-04-28

Idag blev det en lugn dag efter helgens äventyr.

Canja och Olle fick sällskap av Sunny i sin hage för att de ska börja vänja sig vid andra hästar. Olle har en tendens att gå iväg ifrån sin mamma och jag tänkte att om vi släppte in en häst till så kanske han skulle lära sig att följa henne lite bättre. Han fortsatte dock med sin obekymrade stil och Canja hetsade inte heller upp sig nämnvärt mycket. Sunny är ju högdräktig så hon ville inte heller lägga sig i vad de andra gjorde så därför blev det inte riktigt så bra effekt som jag hade tänkt mig. Imorgon ska vi släppa in en häst till för att se om det ändrar något. Det är viktigt att han lär sig att hålla reda på sin mamma eftersom de snart kommer att gå ut på bete med hela den stora flocken, det finns annars risk att det blir väldigt rörigt vid betessläppet.

Unghästarna håller nu på att fälla sin vinterpäls och ligger gärna utslagna i solen medans kajorna plockar päls på dem. Vid lunch satt vi och tittade på dem där de låg med en hel fågelflock sittandes på deras magar som var uppvända mot solskenet. Det är en ganska makaber syn då man kan tro att de är döda och fåglarna håller på att hacka och äta på dem. Första gången jag såg detta hända för flera år sedan blev jag väldigt förskräckt och sprang ut för att kolla Darwin som jag trodde blev uppäten av fåglarna men kände mig ganska fånig då han tittade på mig som om jag var galen där jag kom springande. De första åren var det inte alla unghästar som accepterade att fåglarna satt på dem men allteftersom tiden har gått har fler och fler av unghästarna lärt sig av varandra att det är ganska skönt att bli lite kliad av fåglarna och nu ligger alla kvar när det landar fåglar på dem. Antagligen har även fåglarna lärt sig att detta är ett perfekt sätt att få isolering till sina bon för mängden fåglar som ägnar sig åt pälsplockning har ökat markant de senaste tio åren. Detta ömsesidiga utbyte mellen två arter har alltså utvecklats under en lång tid och det har varit intressant att följa förändringarna i beteende hos både hästarna och fåglarna.

Hästar är annars riktiga rasister och tycker inte alls om andra djurarter. Om man släpper in kor eller får till hästarna så mobbar hästarna dessa och vill helst ha maten för sig själva. Hingstar uppvisar ofta prov på detta genom att bli aggressiva om det kommer in djur i deras hage. Både Brisen och Finn hade tex fått för sig att så fort det landade en fågel i hagen så skulle den jagas ut. De hade ett himla sjå med att hålla reda på detta och ägnade ganska mycket tid åt att galoppera runt efter kråkorna som kom och satte sig i gödselhögarna för att leta efter havre. Vi använde oss en vinter av detta beteende för att hålla en kråka som kommit på att det gick att hacka hål på plasten och äta hösilaget borta från hösilagebalarna genom att ställa dessa bredvid hingsthagen och fick då världens effektivaste fågelskrämmor.

Finn hade också noja på att jaga bilarna som körde förbi på vägen och han var lika stolt varje gång han lyckades skrämma bort dem. Den största utmaningen var att skrämma bort skolbussen och han hörde den även om han stod i andra änden av hagen och kom farande som skjuten ur en kanon när den kom. Eftersom den släppte av barn precis innan hans hage så kröp den upp för backen och han hann alltså jaga den ordentligt och visa upp alla sina bästa studsar och sparkar. När han hade lyckats jaga bort bussen, villket alltid lyckades eftersom den ju bara skulle förbi, brukade han ruska stolt på sin långa vita man och trava tillbaks till sin fru med extra mycket spänst i steget precis som om han ville säga ''såg du vad stor, stark och modig jag var nu''. Han fru var aldrig särskilt imponerad över denna uppvisning utan tittade bara lite ointresserat på honom, men detta avskräckte inte honom utan han upprepade glatt samma beteende varje dag.

Finn var, enligt sig själv, kungen av Åkerby och utstrålade ett enormt självförtroende. Hästar som har ett sådant självförtroende blir vackra på ett väldigt speciellt sätt och vackrare häst än Finn kommer vi aldrig att få igen. Han har inte lika bra exteriör som varken Joop eller Magic och rör sig inte heller lika bra som dessa hingstar men han har något som inte går att beskriva och alla som har sett honom live vet vad jag menar. Denna kvalitet har jag inte heller lyckats fånga på bild utan det handlar snarare om en närvaro och en självklar naturlig hållning och blick som han har. De här bilderna gör honom nästan rättvisa men går inte upp mot honom live...

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Finn tillhör de hästar som har fastnat i våra hjärtan och även om han är saknad på gården är det skönt att veta att han fortfarande lever ett bra liv med sin fru Emma.

Tack och godnatt!  

 

Antal kommentarer: 0

Namn:
E-postadress:
Hemsideadress:
Meddelande:
:) :( :D ;) :| :P |-) (inlove) :O ;( :@ 8-) :S (flower) (heart) (star)




Mata in koden inbäddad i bilden