Jaha, idag var det så dags att hasa sig upp en timme tidigare igen. Att gå upp tidigt på morgonen är verkligen inte min grej, men idag så hade jag inget val då det var pay and jump i Södertälje och Sara och Alva skulle dit med Pärlan och Splendid. De skulle nog klara sig utan mig men det är nog skönt både för nervösa barn och föräldrar att ha med sig tränare som inte blir särskilt nervös av att se barnen tävla. Både barnen och ponnyerna var jätteduktiga och de gjorde fina rundor. Det är roligt att vara tränare och få vara med och se hur eleverna gör framsteg och vågar mer och mer. Ibland är det nästan roligare att vara med på tävling som tränare än att tävla själv.

Jag har ju aldrig riktigt förstått det här med sommartid då det bara ställer till för djuren när man plötsligt ska ändra i deras schema. Djuren har ju en inbyggd klocka i magen och de kan ju omöjligt förstå tidomställningen. Faktum är att när man införde sommartid/vintertid i Sverige så vägrade Mormor och Morfar att följa denna dumma nymodighet. I två år lyckades de leva i en timmes otakt med resten av samhället under sommaren men sedan blev det omöjligt då min syster och jag började skolan. Idag skulle det ju faktiskt gå att fortsätta leva i sin egen takt eftersom alla affärer och annat är öppna på ett helt annat sätt. Om man jobbar som jag så kan man egentligen leva efter vilken klocka man vill, fast eleverna uppskattar nog om man försöker vara på plats samma timme som de är där.

Den senaste tiden har maskingudarna verkligen inte stått på min sida, först var det allt krångel med traktorn och nu har jag lyckats ha sönder bilen litegrann. Det hela var faktiskt inte bara gudarnas fel utan jag hade nog ett eget finger med i det hela. Jag hade nämligen tagit bilen för att dra vattentunnan då jag hade monterat av dragkroken från tarktorn eftersom jag behövde komma åt att använda hitchkroken till gödselspridaren. Nu bar det sig inte bättre än att jag vid sista hagen lyckades fastna lite i en kvarvarande lergrop. När jag sedan försökte ta mig loss så lykades jag glida in i en stolpe och buckla till ena framdörren. Något småilsken travade jag hem för att hämta traktorn för att dra loss bilen med den men som det alltid blir när man gör saker i affekt så lyckades jag köra för nära med balgripen så att hela bakrutan gick i tusen bitar. Det var då mycket nära att jag helt enkelt tog balgripen och bankade på bilen lite extra i ren ilska, nu satt det dock en liten röst i bakhuvudet som påpekade det oekonomiska i en sådan handling så jag lyckades med lite sjävkontroll låta bli. Nu måste alltså bilen stå still ett tag tills jag hittat någon som kan sätta dit en ny bakruta och banka ut bucklan i dörren. I efterhand kan man säga att det hela är lite komiskt, men när man står där och svär så är det komiska i situationen inte helt uppenbart. Jag undrar om man skulle ha fått ut på försäkringen om man bara hade råkat banka sönder bilen med en balgrip...

Förutom att det var intressant med LRF-stämman så lärde jag mig ett nytt begrepp i fredags, skräp under utvärdering. Detta är det nya uttrycket för bra att ha-saker eller som jag säger bara att slänga-saker. Jag har ju fört en långvarig kamp mot dessa saker som ju har en förmåga att bara bli fler och fler när man har en stor gård. Det verkar som att för varje ny sak man köper så kan man hitta två gamla bra att ha-saker, de har en kusligt förmåga att föröka sig (jag misstänker att detta sker genom någon slags celldelning, som amöbor ungefär). Det finns en del olika sätt att bekämpa sakerna på, man kan elda upp en del ta hem en container och dumpa en del och, om man blir riktigt desperat, gräva ner dem. På vår gård har ju den sista metoden använts ganska så frekvent och det skulle vara intressant att se hur framtida forskare gör utgrävningar där de konstaterar att här offrade man gräsklippare och andra maskiner till den stora maskinguden (tyvärr utan större framgång då de flesta maskiner uppenbarligen vägrade att gå även under hot om att bli offrade).

Tack och godnatt!