Precis som det nu har varit de senaste åren så har nästan hela hösten ägnats åt förberedelser för årets deltagande i Sweden International horse show. Nu har vi då klarat av årets mest intensiva vecka och sedan har jag legat däckad i den obligatoriska förkylningen i en vecka så snart är vi på banan igen:)
Årets show blev som vanligt hektisk men ändå lite lugnare för mig då jag ägnade mer tid åt att jobba i bevakningen och mindre tid åt att rida och fixa i mässpaddocken. Tre hästar var med från Åkerby, Delilah, Tamara och Splendid. Delilah stod i connemarasällskapets monterbox, gick med i julavslutningen, gjorde uppvisning i mässpaddocken, uppvisning i stora arenan och fick dessutom inleda hela showen med Caroline af Ugglas i galopp runt arenan. Hon jobbade alltså ganska så hårt för sin mat men det är faktiskt bara bra att de får komma ut på många små uppdrag då de anars får stå väldigt många timmar i stillhet. Tamara stod också i en monterbox, gick i julavslutningen, gjorde uppvisning i mässpaddocken och gjorde uppvisning i stora arenan. Splendid stod inte i någon monterbox men jobbade på i alla möjliga små uppvisningar han också.
I år hade ju rasföreningarna ett litet extrauppdrag då vi fick möjlighet att visa upp våra raser och presentera dem i stora arenan. Vi hade satt ihop en liten uppvisning där vi visade några av de engelska raserna på engelskt vis. Splendid och Tamara visades ridna i lead rein och first ridden och Delilah visade jag i damsadel. Det blev en fin uppvisning där alla kom väl till sin rätt och det var naturligtvis roligt att få inta hela den stora arenan med våra små ponnyer.
Lite extra roligt uppdrag blev det då stjärnhoppningen fick problem med en häst och eftersom jag haft kontakt med dem tidigare då de ju använde Delilah i uppvisning förra året så fick jag dem att välja att ta in Mirakel som också var med i vårt gäng med hästar. Han är världens snällaste haflinger och stod i deras monterbox så han var ju på plats ändå. Nu visade det sig att det var ett genidrag att ta med honom då han lotsade inte midre än tre ryttare runt banan då ytterligare en häst ballade ut när publiken började låta. Kanske kan de nu tänka sig att använda lite andra hästar från början då de där halvbloden inte riktigt klarar kombinationen nybörjare och skrikande publik. Mirakel trivdes som fisken i vattnet och skuttade snällt runt med öronen framåt och till allas förvåning så vann han hela alltet. Jag säger att han vann även om det egentligen var ryttaren som vann, men utan hans medverkan hade det inte gått.
En väldigt typisk bild av världens tryggaste häst:)
Vi håller nu på och utvärderar årets show och som vanligt finns det både bra och dåliga saker med det hela. För min del var det mest roligt då jag nu har en lite egen roll i organisationen, allmän fixare kan man kanske kalla det:) Det är annars svårt att beskriva bubblan som man kliver in i när man jobbar med en sådan här sak, men det är alltid en lite magisk vecka där vi alla som är med får möjlighet att inte bara delta och skapa världens största hästshow utan även får träffa våra idoler på nära håll. Det är alltid lika roligt när någon kommer in vårt funktionärsrum och är sådär lite fnissig för att de vågat ta en selfie med Peder eller någon annan storhet inom ridsporten.
Jag måste också säga världens största tack till alla mina funktionärer, jag hade en trupp på ca 40 personer med mig som ställde upp och jobbade i stallarna och i bevakningen och vi fick jättemycket beröm för vår insats. Vi kommer definitivt tillbaks nästa år:)
Tack alla superduktiga medhjälpare för årets friendsvecka:)