Här i dagboken kan ni läsa om hur livet var på Åkerby bland hästar, hundar och andra djur.

 Klicka gärna på bilderna i dagboken för att få se dem i förstoring.

Mitt i en snödriva...

2010-03-01

Idag blev det en riktig maratondag. Det började med att jag skulle köra Nicke och Linus till klinik för kastration. Planen var att jag skulle åka strax före sju så att jag hann dit och lämna av dem vid åtta och sedan skulle jag då hinna hem för att ta ut de andra hästarn vid halv tio. Detta var en bra plan som säkert hade funkat om det inte hade varit för vårt underbara svenska vinterväder...

När jag åkte så var det helt ok väder och allt gick bra tills jag kom in på den krokiga vägen mellan Rosenhill och Tungelsta, då slog vädret till och snön började falla. Det var inte någon lagom snö utan någon slags blötsnö som genast blev till extrem snömodd när den landade på vägbanan. Det gick segare och segare i uppförsbackarn och nerför gled man bara. Jag klarade mig ändå bra tills jag kom till den sista backen innan Tungelsta som är kraftigt s-formad. När jag precis lyckades ta mig över krönet ser jag en lastbil som ligger i diket längst ner i backen och ganska så snart inser jag att jag kommer att glida ner i samma dike. Det fanns inget att göra utan bil och transport gjorde en snygg landning i snödrivan precis bakom lastbilen. Som tur var så var min fart så låg att inte ens hundarna som satt i baksätet ramlade framåt. Alla djuren trodde nog att jag bara gjorde en vanlig inbromsning och parkerade någonstans. Bilen satt ordentligt fast med ena framdäcket men jag hade lyckats undvika att glida ner i diket, mycket tack vare den meterhöga snödrivan som jag hade fastnat i. Lastbilschauffören hade redan ringt efter bärgare så vi fick helt enkelt stå där och vänte.

När vi nu stod där så kommer det plötsligt en lastbil som försöker ta sig upp för backen. Båda två säger ungefär samtidigt att det där kommer aldrig att gå bra. Mycket riktigt så kommer han bara halvvägs och så tar det stopp och lastbilen börjar glida bakåt. Nu står det alltså en lastbil mitt i backen och entransport och en lastbil i diket nedanför backen. Efter en liten stund så ser vi plötsligt hur ytterligare en lastbil kommer över krönet på backen. Hur den chauffören tänker är det ingen som förstår, men han försöker iallafall köra ner för backen och passera den lastbilen som står mitt i backen. Det stora problemet är att det finns helt enkelt ingen plats bredvid den första lastbilen och lastbil två åker helt enkelt ner i diket och viker sig så att den åker rätt in i förarhytten på den andra lastbilen. Det blev liksom bara en stor lastbilshög mitt i backen. Jag var dock tacksam över att lastbilarna krockade med varandra för om inte den första lastbilen hade stått där så hade den andra lastbilen antagligen glidit rätt in i min transport. Det hade inte blivit en snygg krock då det var en stor lastbil med släp som antagligen hade totalkvaddat mitt lilla släp med hästar och allt.

Där står jag nu med mina två små unghingstar i en snödriva och tre lastbilschaufförer som inte är så glada. Då dyker saltbilen upp en timme för sent enligt alla oss som nu sitter fast där. Som tur är så visar det sig att chauffören i saltbilen är en glad boxerägare och efter att ha fått träffa Ida och Bina så erbjuder han sig faktiskt att dra loss mig (något som han absolut egentligen inte ska göra eftersom han ska åka omkring och salta). Detta är lite typiskt för folk som har boxrar, träffar man en annan boxerägare så tycker man genast om den personen då vi boxerägare alla har en viss humor gemensamt. Man kan omöjligt vara en sur och tråkig person och samtidigt äga två boxrar, i sådant fall skulle boxrarna göra uppror och flytta hemifrån ( eller så skulle man bli galen av deras ständiga glädjeutbrott som bara blir värre ju surare man är). Det tog ungefär två minuter att dra loss mig då jag egentligen inte satt så hårt fast, det var bara precis så mycket att det inte gick att ta sig loss själv.

Över 1½ timme för sent glider jag in med grabbarna till kliniken. Jag slängde i princip bara av dem och åkte hem för att ta ut de stackars andra hästarna som nu hade fått vänta alldeles för länge på att få gå ut. På eftermiddagen var det dags att åka tillbaks och hämta upp grabbarna igen. Det var absolut ingen höjdare att ge sig ut i snömodden igen, men vad gör man. Det visade sig att Nicke var inte en riktig klapphingst men Linus var det och har nu blivit buköppnad för att få tag på den försvunna testikeln. Nicke var ganska så pigg och glad och traskade lätt in i transporten, Linus däremot kände sig nog ganska så eländig. Med mycket möda och stort besvär lyckades iallafall stackars Linus klättra in i transporten han också och så skulle vi rulla hemåt igen. Det var nu blixthalka överallt så det gick inte fortare än 50 km i timmen på de bästa ställena och betydligt långsammare där det var backigt eller svängde. Jag valde dessutom att köra den långa vägen över Stockholm hem då jag inte ville hamna i samma elände som på morgonen. Efter två timmars krypkörning var vi äntligen hemma igen och båda grabbarna var mycket tacksamma över att få komma hem och äta i lugn och ro.

Stackars Linus måste nu stå tre veckor på absolut boxvila för att det inte ska uppstå komplikationer. Efter det får han gå ut litegrann i tre veckor innan han kan anses vara riktigt frisk igen. Skillnaden mot en vanlig kastration är ganska så stor då de i vanliga fall kan gå ut dagen efter och brukar vara helt läkta efter tio dagar. Tyvärr innebär detta också att det kommer vara i princip omöjligt att få honom iordning så att han kan gå treårstest, vilket jag hade tänkt att han skulle göra eftersom jag gärna vill sälja honom i höst. Nicke hoppas jag iallafall ska kunna gå treårstest, då ponnyernas inte innehåller ridning så är det inga problem även om det skulle krångla efter kastrationen. Han löshoppar fantastiskt bra och kanske så kan han komma upp i sin systers (Lambrettas) Klass.

Jag är nu ganska så utmattad och har fått lite spänningshuvudvärk efter att ha suttit lätt framåtlutad krampaktigt hållandes i ratten under hela hemvägen. Av någon anledning så tror man tydligen att man kan få bättre kontroll på bilen om man håller hårt i ratten. Nattsömnen kommer dock att bli god efter en sådan ansträngande dag, både för mig, hundarna och de nu snöpta stackars grabbarna.

Tack och godnatt!    

Antal kommentarer: 1

2010-03-02 08:46:12 - Exzentrics Marie, welcome.to/stuteri.exzentric

Stackars! Ibland vet man inte om man ska skratta eller gråta. Ni slank i alla fall både hit, dit och ner i diket så dagens övningar måste anses kompletta. Lycka till med valackerna!

;)
Namn:
E-postadress:
Hemsideadress:
Meddelande:
:) :( :D ;) :| :P |-) (inlove) :O ;( :@ 8-) :S (flower) (heart) (star)




Mata in koden inbäddad i bilden