Äntligen regnar det! Vi har verkligen längtat efter detta regn, allt som är gult och torrt kan nu få bli grönt igen. När man jobbar som jag gör med djur så är det intressant vilka små saker det är som krävs för att man ska bli glad. Under kvällen så har jag suttit under en filt och lyssnat på regnet och njutit av vetskapen att snart får betena fart igen.
En annan sak jag njuter av är att gå runt och titta på alla fina föl. De är ju frukten av förra årets planering och arbete och nu börjar man ätligen se vad det blev av alla funderingar man hade då. Varje nytt föl som föds är ju en helt unik individ och även om de har helsyskon så vet man aldrig vad som kommer. Det föl som jag är mest nöjd med i år är Tittis föl som inte är likt något av sina syskon men som har något speciellt. Hon har utstrålning och dessuton så tror jag att hon blir någon slags mörk gulbrun, det finns inte ett grått strå på henne men massor av mörkgula...
En liten aktionbild...
Jag har faktiskt nästan bestämt mig helt för att döpa henne till Quriosa (Bettans förslag). Sunnys föl ska heta Qalle och han kommer nästan att se precis ut som sin far då han har samma bruna färg. Dessutom så gillar han att trakassera sin stackars far hela tiden. Kalle gillar att leka med honom men problemet är att han hela tiden måste se sig om över axeln då det oftast kommer en ilsken mor när de har kommit igång och börjat leka som bäst. Ibland kan de dock få skutta runt lite utan att hon lägger sig i (oftast beror det dock på att de är väldigt mycket snabbare än henne med sina långa fullblodsben) Far och son när de leker som bäst...
Nellys föl, Quentin, är inte lika fartfylld som de andra utan han har en mer avslappnad syn på tillvaron. När vi var ute i hagen häromdagen så låg han ner och när tjejerna gick fram och började klia honom så lade an sig helt platt och bara njöt...
Vi har ju också lite besökande föl från Salsta och en som imponerar på alla som ser honom är Splendids son Mint Chocolate...
När jag var nere i Skåne fick jag en fråga från en hästägare om vad jag tyckte om ett visst halvblodsföl, att svara på en sådan fråga är nästan omöjligt då man har ponnyfölen på näthinnan, alla halvblodsföl ser ut som tunna små skrutt i jämförelse. De bra ponnyfölen har liksom inga dåliga perioder, de växer jämnt och fint och behåller utstrålningen mest hela tiden. Halvbloden däremot är ofta överbyggda eller så är en kroppsdel för lång eller för kort. De blir ofta bra i slutändan men kan se ut hur som helst på vägen. Jag har nog haft ganska mycket tur när det gäller mina halvblod då de faktiskt har sett ganska så vettiga ut under sin uppväxt. Den som har hållt sig snyggast är ändå Ulla som nu som tvååring fortfarande är fin att se på. Hon matchar faktiskt ponnyerna riktigt bra, trots att hon är halvblod. Ungstona med Ulla i förgrunden när de skuttade runt häromkvällen...
Tack och godnatt!