Idag regnade det iallafall inte, men dimman låg tät hela dagen.
Dagen började faktiskt med en liten smäll, eller egentligen en ganska stor smäll. Torgny skulle ta traktorn och harva inne i ridhuset, som han alltid gör på måndagar. Jag stod vid grinden och såg honom köra mot dörren som var stängd, men döm om min förvåning när han inte bromsade. Med ett väldigt brak körde han traktorn rakt genom den stängda dörren så att brädorna rök. Jag hann under den tiden gå från att tänka "undrar när han tänker bromsa" till "hjälp varför stannade han inte" till " Är han vid liv?". Nu gick allt bra med Torgny, men dörren blev totaldemolerad. Tydligen så hade kopplingen hängt sig på något sätt så det var därför han inte fick stopp på traktorn. Det var en himla tur att dörren var så ranglig som den var för annars så kunde det ha gått riktigt illa. Nu har vi alltså ingen ridhusdörr, men vi har en fin brädhög istället.
Ett annat stort bekymmer vi har haft den senaste veckan är stackars Gino som har varit riktigt sjuk. Från början fick han hög feber och var vinglig så vi gissade först på att han hade en reaktion på Metacamet han fick för att behandla en hälta. Det visade sig dock efter någon dag att det inte var det så då trodde vi på att han kanske hade errlichia. Detta var det dock inbte heller men blodproverna visade på att han troligtvis har blivit förgiftad av något. Faktum är att han är ett unikum, han hade 40% moncyter (en slags vita blodkroppar) i normala fall har en häst ca 2% av dem. Det är faktiskt så att ingen veterinär har någonsin sett en häst som har haft mer än 14% monocyter och de som har haft så höga tal har alla dött, men Gino står fortfarande på benen! Han är dock väldigt medtagen och har dessutom dåliga levervärden, något som är vanligt då levern tar stryk vid förgiftning. Hans feber har dock gått ner och han ser ut att sakta hämta sig. Det är inte så lätt att veta hur man ska behandla en häst som har fått i sig något giftigt, det gäller helt enkelt att hjälpa dem att bli av med giftet och att återhämta sig så gott det går. Han får nu dropp regelbundet och kontrolleras noggrant av alla hela tiden.
Vad det kan vara som har orsakat förgiftningen kommer vi troligtvis aldrig få veta, det kan vara vad som helst som han har fått i sig när han stått i hagen och pillat i leran. Det här är faktiskt en sådan sak som man aldrig kan skydda sig från eller gissa att det ska hända. Nu håller vi alla tummar för att han ska fortsätta att bli bättre. Det är ju såhär vi vill se honom även i framtiden...
Tack och godnatt!