Här i dagboken kan ni läsa om hur livet var på Åkerby bland hästar, hundar och andra djur.

 Klicka gärna på bilderna i dagboken för att få se dem i förstoring.

Om fördelen med tramadol

2016-04-15

Jag har ju tidigare skrivit om mitt lilla diskbråck och tänkte att jag kanske skulle förklara det hela lite närmare.

För åtta år sedan fick jag ett diskbråck i ländryggen, mellan s1 och L5 för att vara exakt, som orsakade den mest helvetiska värken man kan tänka sig i högerbenet. Jag hasade mig iväg till doktorn efter några dagar och fick då tipset att ta en alvedon och försöka gå lite så skulle det kännas bättre, lite ryggskott bara. Som den lydiga patient jag är och då man ju inte vill klaga för mycket rullade jag ur sängen dagen efter och kröp ner för trappen för att gå lite på gräsmattan. Tio steg kunde jag gå innan det liksom svartnade för ögonen så att jag fick lägga mig ner litegrann (svimma är ju inte min grej, men det var nog det som egentligen hände). Så hasade jag omkring i några dagar tills någon körde tillbaka mig till nästa doktor som sa ungefär samma sak, fast tyckte att jag skulle ta naproxen. Magnetröntgen tyckte de var onödigt, det skulle inte visa något speciellt och ryggpatienter ordinerades ändå bara alltid att äta lite smärtstillande och röra på sig. Några dagar senare var jag tillbaks hos doktor ett, min dåvarande husläkare, som nu skrev ut citodon. Ingen frågade om jag kunde gå på toaletten eller gjorde funktionstest på benet. Några dagar till gick innan jag liksom ramlade ihop när jag skulle rulla ur sängen för att krypa till toaletten och där låg jag utan att kunna röra mig. Min stackars medhjälpare Fia hittade mig i en liten hög och ringde då faktiskt ambulansen då jag yrade om att hela benet måste vara av och dessutom grät av smärta, något jag inte gjort sedan jag var väldigt liten. Ambulansen kom och tryckte i mig en spruta morfin samt ketalar som skulle slå ut mig helt då de inte kunde flytta på mig, men jag var fortfarande vaken när de bar ut mig av någon anledning. På sjukhuset fick jag mer morfin och så fick vi vänta i många timmar tills det kom en AT-läkare som sa att jag hade ryggskott, sprutade i en morfinspruta till och skickade hem mig med recept på treo comp. Det gjorde fortfarande lika ont.

Det tog tre månader som jag tillbringade i framstup sidoläge eller hasandes med ett högerben som vid det laget både gjorde ont och hade förlorat all styrka, känsel och rörlighet innan jag fick remiss till Lina rehab där de hade en läkare som tittade på mig i ca 30 sekunder och sedan sa att herregud vad dålig du är du har ju världens diskbråck och skickade mig på magnetröntgen. Svaret på röntgen fick jag av ortopeden på huddinge som tyckte att det skulle opereras, men de hade tid om ca fyra månader. Ilsken som ett bi åkte jag hem och skickade frågan till ryggkliniken i Strängnäs som tog emot mig inom några dagar. Jag fick operationstid tre veckor senare, men efter en dag ringde de och sa att de fått ett återbud så jag fick komma in två dagar senare. När jag vaknade efter operationen så var värken i benet som borttrollad, det var helt fantastiskt efter över tre månader med oavbruten smärta. När de frågade vad jag ville ha för smärtlindring efter operationen bad jag om en ipren, de blev väldigt förvånade då de flesta vill ha iallafall lite morfin, men en nyopererad rygg gjorde inte ont alls i jämförelse med den där nervsmärtan jag haft.

Jag är ju inte den som klagar på saker och smärta är bara nervsignaler som far upp i hjärnan, det går att kontrollera till en viss grad, men när det kommer till ett läge när man tappar kontrollen så blir det riktigt jobbigt. Det läget är ju olika för alla människor, för mig ligger det väldigt långt bort, smärtan som uppstår när man skurit hål och grävt i ryggen kan jag kontrollera, jag tog en ipren och klev ur sängen. När jag nu fått diskbråck igen och ni ser att jag ändå går omkring så betyder det alltså att just på mig är det diskbråcket ändå av den värre karaktären. Att det är illa kan man se på att jag faktiskt går i slowmotion och pustar varje gång jag ska böja mig och att jag faktiskt erkänner att det gör ont.

Jag får rätt så ofta kommentarer om att det brukar självläka eller att det går över med sjukgymnastik. Nu är det bara det lilla problemet att det är samma disk som är trasig, fast åt andra hållet. Jag har ju permanenta nervskador från det förra diskbråcket, min högerfot saknar helt akillesreflex och känseln är kraftigt nedsatt. Den här gången är det vänsterbenet som är påverkat och jag har exakt samma känselbortfall och styrkebortfall som jag hade förra gången. Det första doktorn sa var att detta troligtvis måste opereras, man vill ju inte riskera att få permanenta nervskador i båda fötterna, det räcker med att jag haltar och snubblar åt ett håll. Han sa så just för att känselbortfallet är så stort, trycket ligger då väldigt tokigt. Om trycket bara orsakar smärta så går det oftast över, men om trycket får ligga på tillräckligt länge på fel ställe och orsakar känselbortfall så dör nerven delvis och det är det som orsakar att bortfallet blir permanent. Därför vill man operera bort trycket när det ser ut som på mig, man har inte råd att vänta och se.

Nu har jag ju fått tramadol utskrivet redan från början och det blockerar en hel del av smärtan, inte riktigt all men nästan. Tramadolen har visat sig vara fruktansvärt effektiv på mig, jag raspade mig själv av misstag på tummen idag med en hovrasp, något som gör ont som sjutton. Det kändes inte och känns fortfarande inte. Jag kan faktiskt peta rätt i såret utan att det gör det minsta ont, så blockerad är min hjärna just nu, tramadol är effektiva grejjer. Jag är inte på något sätt en figur som heroiskt uthärdar vad som helst, jag har bara ovanligt hög smärttröskel, något jag ärvt från mormor. Det handlar inte bara om att låta bli att gnälla utan är faktiskt ett fysiskt fenomen som inte går att förklara, vissa får outhärdligt ont av ett pyttehål någonstans jag får lite ont men konstaterar mest att det är ett hål. Nåja, om jag blir opererad den här gången så tänker jag ta en tramadol direkt efter operation, då lär jag studsa ur sängen med hål i ryggen och allt:)

Tack och godnatt!

 

Antal kommentarer: 0

Namn:
E-postadress:
Hemsideadress:
Meddelande:
:) :( :D ;) :| :P |-) (inlove) :O ;( :@ 8-) :S (flower) (heart) (star)




Mata in koden inbäddad i bilden