Här i dagboken kan ni läsa om hur livet var på Åkerby bland hästar, hundar och andra djur.

 Klicka gärna på bilderna i dagboken för att få se dem i förstoring.

Möten

2011-10-29

Idag har jag varit på möte med SPAF i Svenljunga. Dessa möten är ganska så trevliga att åka på då det är fler ponnyraser representerade och man egentligen bara diskuterar olika samarbeten. Det enda trista är att mötena alltid ligger i just Svenljunga vilket är väääldigt långt bort för oss som bor på "fel" sida av landet.

Det här med hur möten ligger i vårt avlånga land är en liten intressant fråga, om man alltid lägger mötena på ett ställe så finns det en ganska stor risk att det blir mest folk från det området som kommer. Detta blir ett litet demokratiskt problem då det är rätt så viktigt att man ser alla olika områdens uppfödare. Som det är nu så har det blivit en lite underlig fördelning och när det gäller tex ungponnychampionaten så har dessa arrangerats av samma eldsjälar som bor i Halland under många år. De gör ett utmärkt jobb som arrangörer men eftersom själva tävlingen alltid går av stapeln i Halland så blir det mest halländska och skånska uppfödare som kommer till start. Detta har gjort att man nu får uppfattningen att alla bra ponnyer föds i detta område då vinnarna ofta kommer därifrån. Man använder då detta som ett argument för att man bör fortsätta med att förlägga tävlingarna där eftersom det antagligen då inte finns tillräckligt många bra ponnyer någon annanstans. Det blir alltså en underlig rundgång i argumenten som enligt mig inte riktigt stämmer med verkligheten. När det gäller treårstesten så är de som arrangeras uppe runt oss alltid fullbelagda och det delas ut ungefär lika många diplom som det gör söderut, men när man sedan ser på hur många av dessa diplomhästar som åker till finalen så är det ganska få. Det största skälen till detta är att det är väldigt dyrt att lägga en hel helg på att åka tvärsöver landet och att om man nu åker så har ponnyn en betydligt sämre chans efter en lång tröttsam resa än de som bara skuttar dit på en halvtimme. När det gäller just treårsfinalen så finns det tyvärr ingen bra lösning då finalen alltid kommer att ligga för långt bort för några oavsett om man flyttar runt den i landet.

När det gäller övriga ungponnyfinaler så finns det faktiskt lite alternativ, man kan tex starta olika ungponnycuper på olika ställen osv. Själva ungponnyfinalen har tyvärr inte så hög status som man kunde önska då antalet starter är alldeles för få för att man riktigt ska kunna ta det på allvar. I sexårshoppningen var det i år sex startande, vilket är ungefär lika många som startar på en vanlig regional hopptävling i avdelning B här i mellansverige. Om man vill få någon som helst status på det hela så måste det bli felr startande och då är frågan om det är platsen, reglerna, domarna eller helt enkelt hela arrangemanget som brister. Något är det som inte fungerar och nu krävs det nog krafttag för att ordna det hela då det annars riskerar att konkureras ut av andra arrangemang.

När det gäller Connemarasällskapet så finns det också ett litet liknande demokratiproblem, det finns nu en väldigt aktiv och engagerad del som bor här i landets östra mellandel och detta gör att många arrangemang hamnar här. Riksutställningen har nu gått alldeles för många gånger i vår del av landet och naturligtvis blir det många besvikna röster från dem som bor på andra ställen. Nu har det varit lite så att ingen annan del av landet har velat ta på sig arrangemanget och då blir det tyvärr så att det hamnar där det finns eldsjälar. Man kan ju inte tvinga någon att ta på sig ett så stort arrangemang men styrelsen i connemarasällskapet hoppas nu att antingen väst eller sydföreningen vill ta på sig detta så att alla kan känna sig delaktiga över hela landet. 

Tack och godnatt!

Antal kommentarer: 0

Namn:
E-postadress:
Hemsideadress:
Meddelande:
:) :( :D ;) :| :P |-) (inlove) :O ;( :@ 8-) :S (flower) (heart) (star)




Mata in koden inbäddad i bilden