Här i dagboken kan ni läsa om hur livet var på Åkerby bland hästar, hundar och andra djur.

 Klicka gärna på bilderna i dagboken för att få se dem i förstoring.

Åkerbymästerskapen 2014

2013-12-23

Igår gick då de årliga åkerbymästerskapen av stapeln och det blev som vanligt en rolig tillställning. Vi tar ju paus i lektionsverksamheten under den kallaste perioden och brukar därför ha en ordentlig avslutning så här innan jul. I år började vi med gymkhanatävling för alla barnen där Madeira och Gullan fick visa prov på in tålighet. De är verkligen fantastiska små ponnyer som utan knot knatar fram och tillbaks med vingliga barn som ska upp och ner samtidigt som publiken tjoar och hejar. Det roligaste är nog att när domaren säger klara färdiga rid så smackar alla barn hysteriskt samtidigt som publiken hejar, men ponnyerna går liksom ändå iväg i slow motion i långsam skritt. Till allas förvåning så slutade det hela med att Madeiras lag vann, trots att hon aldrig lyckades ta sig upp i galopp, det var nog så att sakta men säkert var framgångsreceptet.

De lite större barnen rider ju alltid en byteshoppning där de får byta till för dagen nya hästar. Nerverna ligger alltid lite på utsidan innan de har fått veta vilka hästar de får ha, men sedan brukar det gå bra (jag har ju bara väldigt snälla hästar) I år blev det Delilah som vann med Sara på ryggen, de tog en liten sväng som ingen annan hade kommit på. Nelly kom tvåa med Angelica så i år var det connemarorna som var bäst. Det är inte bara en rolig övning utan också en väldigt nyttig sådan att få rida en ny häst och försöka prestera en snabb runda. Barnen är faktiskt väldigt duktiga på det och efter ca tio minuters provridning så klarar alla av att hoppa banan utan några större problem. Även om alla ponnyerna är väldigt hoppsäkra så måste ju ändå ryttaren lyckas svänga och räkna ut hur mycket man kan begära av just den häst man fått.

Den roligaste klassen vi har är ändå den för seniorer, en gång om året får föräldrarna chansen att visa barnen att takterna sitter i. Det brukar bli ett fasligt race runt ridhuset och årets upplaga blev inget undantag. Seniorerna får inte heller veta i förväg vilka hästar de får rida och i år tror jag att de flesta var lite nervösa för att de skulle få den stoooora hästen Olivia (176 cm över havet). De som nu känner till min ibland lite taskiga humor förstår säkert att det naturligtvis blev så att den kortaste ryttaren fick den största hästen så Maria fick ta stegen och klättra upp:) stackars Amanda fick en utmaning då hon fick lov att försöka ratta runt motvallsmadeira medans de andra fick lite lättare uppgifter. Nöjdast under framridningen såg Carro ut att vara, hon hade fått privilegiet att rida Nelly som ju är väldigt lik sin gamla mamma, Gina, som ju prenumererade på segern i byteshoppningarna när hon levde. Det blev mycket riktigt som de flesta gissade Carro och Nelly snurrade runt i turbofart och vann ganska så klart. Tvåa kom Sophia med Jack och trea blev Gunilla med Delilah, alla dessa tre red då snabbare än vinnande junior. Nu handlar inte seniorklassen bara om att vinna, underhållningvärdet för oss som tittar på är lika viktigt. Oftast så innehåller det inte bara svängar där sanden yr utan även ljudeffekter från ryttarna och bus från ponnyerna. I år fick vi som bonus se Pärlan ta lite extra skutt, Gullan hasa runt i slow motion för att stanna upp vid sista hindret så att Anna gjorde en mycket långsam vurpa och Madeira hoppa en halvmeter över hindren från stillastående, lätt förskräckt över Amandas bestämda drivning.

Tyvärr så visade det sig när jag kom in på kvällen att en viss liten hund hjälpt till med att ta ut batteriet ur kameran, den är nu inte riktigt att känna igen och kan nog räknas som officiellt död så jag har lånat ihop några bilder.

Lilla Olivia och Madeira med mor och dotter Johansson på ryggen...

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Och så en liten filmsnutt HÄR på Gullan och Annas turborunda (notera att barnet som skriker JAAAA på slutet är nära besläktat med ryttaren:)

Det var iaf hur roligt som helst och seniorerna brukar vara supertaggade efteråt ( vissa klagar också på en viss träningsvärk men det kostar att ligga på topp enbart en gång om året). Nästa år laddar vi om igen med nya mästerskap, tills dess får Carro och Sara förvara vandringspokalerna:)

Tack och godnatt!

Antal kommentarer: 0

Namn:
E-postadress:
Hemsideadress:
Meddelande:
:) :( :D ;) :| :P |-) (inlove) :O ;( :@ 8-) :S (flower) (heart) (star)




Mata in koden inbäddad i bilden