Här i dagboken kan ni läsa om hur livet var på Åkerby bland hästar, hundar och andra djur.

 Klicka gärna på bilderna i dagboken för att få se dem i förstoring.

Beteenden...

2008-10-27

Jag har nu börjat röra mig lite mer och det känns som om allt bara blir bättre och bättre. Plåstret är avtaget så att jag kan klia mig på ryggen igen och dusha utan hinder.

Alla hästarna är nu hemtagna från betet och ska i veckan få flytta in i sina boxar. Det krävs lite organisation för att få in alla på rätt plats och de brukar yra runt rätt så mycket i början, speciellt unghästarna som gärna klämmer in sig i samma box. Ettåringarna står två och två men när de har fyllt två så brukar stona bli sura och slåss om maten så då blir det ensambox. Valackerna är mycket snällare med varandra och kan ofta stå ihop även som två- och treåringar. Stona måste redan vid två års ålder etablera sin plats i flocken eftersom de är könsmogna och kan få föl vars överlevnad hänger på hur stark deras mor är. En hingst blir ju också könsmogen vid 1½ års ålder, men kommer inta vara vuxen nog att utmana någon hingst om dennes ston förräns de är ca fem år och har uppnått full styrka. Därför är det en bättre strategi att inte slåss på allvar för unghingstarna utan de behöver varandra för att få stöd och skydd när de har blivit bortstötta från sin födelseflock. Hingstarna ägnar sin ungdom åt att öva inför framtida strider och genom att tidigt avgöra vem som är starkast kan de undvika onödiga framtida kraftmätningar. Stona blir inte bortjagade från sin födelseflock men det är vanligt att ledarhingsten inte protesterar nämvärt om det kommer en hingst och snor de ungston som är födda under hans ledarskap. Detta verkar som en inavelsspärr och istället för att slåss som galningar om alla ston så kan de undvika skador på detta sätt.

Jag har själv bevittnat detta beteende på den tiden när Finn var nyinflyttad. Min valack Pilot var en ovanligt hingstig valack och han hade gått med stoflocken i flera år och ansåg att alla fölen var hans, han var mycket beskyddande gentemot alla sina ston. En dag så kom Finn lös ur sin hage och råkade komma in i hagen till Pilot och stona. Pilot tryckte då upp alla de äldre stona i hörnet av hagen och ställde sig framför dem för att skydda sin flock, men struntade i tre ungston som var "hans" barn. Finn kastade bara en snabb blick på Pilot och konstaterade att han såg stor och arg ut och övergick sedan till att valla ihop de tre ungstona för att få med sig dem till sin hage. Ungstona tyckte att det hela var mycket spännande och att Finn var väldigt stilig och följde gärna med honom. De två dominanta hingstarna hade på detta sätt undvikit onödiga skador och genom en tyst överrenskommelse löst det hela mycket snyggt.  Det hela fick dock ett lite snöpligt slut för Finn som inte hade vett nog att fly när jag kom med grimman och en morot. 

Några år efter denna händelse hände en helt annorlunda sak. Finn hade två ston i sin flock och var väldigt bskyddande gentemot dessa. Han tyckte inte om när Pilot passerade förbi hans hage eftersom Pilot utmanade hans dominans genom sitt sätt att vara. Efter att ha samlat aggression i några veckor fick Finn plötsligt nog och kom flygandes över grinden en dag när vi gick förbi med Pilot. Det blev ett enormt slagsmål på liv och död och det var bara tur att vi fick isär dem. Bilden av fyrahundra kilo ponny som vräker sig över sexhundra kilo halvblod med all sin kraft är något jag  sent kommer att glömma. Det var ingen pardon som gällde och dessutom var Finn lite slug och kom bakifrån när han attackerade. Han lyckades faktiskt få ner Pilot på knä genom sin första attack men i den följande striden så hamnade han under Pilot. Precis när Pilot tänkte hugga tag i Finns strupe lyckades vi kasta en sopkvast i huvudet på honom så att han tappade koncentrationen så att Finn hann ta sig upp. Sedan följde en vild jakt där hingstarna stod på bakbenen och slogs eller sprang och högg varandra medans vi sprang efter och hojtade och kastade saker för att sära på dem. I den situationen som ledde till detta slagsmål så var allt lite fel, Pilot hade inga egna ston med sig, Finn hade två nya egna ston som han betäckt den sommaren som hade tillhört Pilot under vintern, Pilot var tvungen att passera ganska nära Finns trygghetszon, Pilot utmanade Finn genom att sträcka på sig och studsa lite och slängde förföriska blickar mot stona som hade varit hans, risken för att Pilot skulle försöka sno Finns ston var alltså uppenbar. 

Genom att se sådana här situationer och analysera dem noggrant så kan man lära sig enormt mycket om hur det fungerar i hästvärlden. Efter den första incidenten så blev jag nyfiken på varför de inte hade slagits och tog reda på hur det verkligen fungerar genom att läsa på i olika studier av vildhästar och deras flockstruktur. Jag blev ganska förvånad över hur lätt det var att hitta förklaringar till hur de hade bettet sig. Det finns mängder med studier som är gjorda och jag kan bara konstatera att det är synd att man inte lägger in mer av den kunskapen vid de utbildningar som finns inom hästkunskap. Om man förstår de grundläggande beteendet hos hästen så blir det så oändligt mycket lättare att förstå och jobba med hästarna. Det är fascinerande att se ur lite vi har lyckats med domesticeringen av våra hästar när det gäller vissa saker. Vi vill ju gärna förmänskliga våra djur men vi måste ändå inse att de drivs av sina drifter, mat trygghet och fortplantning står högst på deras lista och våra försök att hitta på behov hos dem är rätt så patetiska. Det gör detsamma hur många pulver vi stoppar i dem eller hur tjocka täcken vi sätter på dem, de är ändå hästar.

Tack och godnatt! 

Antal kommentarer: 0

Namn:
E-postadress:
Hemsideadress:
Meddelande:
:) :( :D ;) :| :P |-) (inlove) :O ;( :@ 8-) :S (flower) (heart) (star)




Mata in koden inbäddad i bilden