Nu har Ida äntligen fått sina valpar!
Hon är en mycket nöjd mor till tre små korvliknande skrynkeltrynen. De är friska och pigga och förlossningen gick bra. Ida får nu äntligen tvätta och pyssla med egna barn och renare små valpar kommer man nog få leta efter. Det blev två hanar, en gul och en tigrerad och en gul tik. Eftersom det fortfarande inte går att lägga in bilder så kan ni istället se en liten film KLICKA HÄR .
Ida började bädda åt sig i förrgår, hon grävde ett fint hål i gödselstan och ett reservhål under rododendronbusken. Som tur var så slapp hon föda i något av dessa hål då matten bäddade rent i korgen och körde ut Bina ur sovrummet istället. Bina är mycket missnöjd med det hela och stirrar uppfodrande på mig så fort jag visar mig på nedervåningen dit hon har blivit förpassad. Nu är det ju för hennes egen skull hon blir utestängd då Ida inte skulle tveka att ge sig på tom henne om hon skulle sticka in näsan till valparna. Det kommer nog att dröja en tid innan Ida släpper på bevakningen då hon tar sin uppgift som mor på mycket stort allvar. Hon är ju så med allt hon tar på sig och ingenting rubbar henne när hon väl har tagit sig an en uppgift.
Valparna är tre små riktiga tjockisar, de har ju inte haft så mycket konkurrens i magen då de bara har varit tre. Den största hanen vägde 620 gram villket är ganska så mycket över medel för en nyfödd boxervalp. Ännu värre lär de väl bli då de har fri tillgång till mjölkbaren och lätt kan äta utan att knuffas och skuffas. Valpar är ganska så fascinerande så, de föds och bara ett par minuter senare så sitter de fast i en spene med en slags vakumsugande mun. När Ida försöker resa sig så sitter de liksom fast och ramlar inte loss förrens hon börjar gå. Detta är ett väldigt effektivt sätt att se till att man växer med en rasande fart. Idas uppgift den närmaste tiden är alltså att ligga och servera så mycket mjölk som valparna kan suga i sig samt att tvätta och tvätta dem. Min uppgift är enligt Ida att övervaka och bära tillbaks dem om de mot all förmodan tappar taget och råkar kravla åt fel håll. Ibland så händer detta och då tjuter den som har råkat tappa bort sig i högan sky och Ida tittar med uppfodrande blick på mig eftersom hon inte kan resa sig och tappa de som sitter kvar. Det är inte lätt att vara nybliven mor och det krävs ju faktiskt en laginsats om det ska bli något av barnen. Nu är det ju så att i naturen så skulle tiken ligga i en håla och då kan liksom inte valparna tappa kroppskontakten med mamman, men när man ligger i en plan korg så är det ganska så lätt hänt att ett barn tappar bort sig. Det blir några dagars passande men när de blir äldre så lär de sig och snart så öppnar de ju ögonen och då är problemet löst.
Förutom sugfunktionen så har faktiskt valparna redan automatisk klifunktion, dvs att om man kliar lite försiktigt i nacken på dem så börjar ena bakbenet gå, väldigt gulligt. Jag ska försöka rapportera om deras tilltragande funktioner vartefter de uppstår men nu ska jag vila lite till då det blev vak i princip hela förra natten.
Tack för idag!