Här i dagboken kan ni läsa om hur livet var på Åkerby bland hästar, hundar och andra djur.

 Klicka gärna på bilderna i dagboken för att få se dem i förstoring.

Olika inställningar

2014-10-01

Mina ponnyer måste vara bland världens mest pessimistiska varelser vad gäller den kommande vintern. De har redan satt en vinterpäls som skulle hålla dem varma mitt i en ny istid och flåsar nu följaktligen runt på banan som om deras sista stund är kommen när barnen ska rida. Förutom den överdådiga vinterpälsen har de dessutom byggt upp ett , enligt dem själva, hälsosamt fettlager som skyddar mot svältdöden samt förfrysning. Det är nu bara connemarorna som är så här pessimistiska, resten av hästarna är ganska så lagom i hull och ser inte ut som de stoppat mulen i ett eluttag.

En lite tråkig sidoeffekt av deras pessimistiska inställning är att Nelly i sitt nuvarande tillstånd är så isolerad att hon utan större bekymmer kan ta sig genom vilket elstaket som helst, hon duckar bara lite lätt, glider under tråden och konstaterar att det sprakar lite där längst ut i pälsen. När hon väl tagit sig ur hagen så ägnar hon sig mest åt att bättra på isoleringen genom att konsumera så mycket gräs som möjligt. Igår ställde jag in henne i en av de bättre hagarna och där höll hon sig hela dagen så hon fick vara kvar ute på kvällen, men se det gick inte. Vid elva på kvällen ringde polisen och meddelade att det stod en grådaskig häst på vägen någonstans vid en brevlåda och de undrade om den kanske kunde vara min. Med en suck förklarade jag att jag alltid kunde gå ut och titta och var det inte min så kunde jag ta in den ändå så deras utlarmade bil behövde inte fortsätta resan mot Hölö. Naturligtvis var det Nelly som stod uppe vid Märtas brevlåda och mumsade gräs, ponnyelände. När jag nu skulle släpa hem henne i kolmörkret så flög plötsligt en liten djävul i mig så jag gjorde som vi brukade göra som barn och svingade mig upp på Nelly som bara hade en liten repgrimma och travade hem med grimskaftet som styrmedel i ena handen och mobilen som ficklampa i den andra. Jag tror att hon först blev lite förvånad, men som den coola connemara hon är så fann hon sig direkt och travade raka spåret hem. Det kändes faktiskt precis som när jag var barn och där på en tjock connemararygg i kolmörkret var jag helt trygg. För den som aldrig upplevt en nattlig barbackaritt eller en galopp, barfota, med bara grimma över ett sommarfält där det långa gräset precis når upp att kittla en under fötterna är det nästan omöjligt att förklara magin i att vara ett med hästen och känna sig oövervinnlig. De som känner igen sig och som fått uppleva detta är bara att gratulera:)

När jag var barn (nu kommer det att låta som om jag är hundra år gammal) hade man inte riktigt samma säkerhetstänk som idag. Hjälm hade man när man red "på riktigt", om man skulle rida hem hästen från hagen i grimma så tänkte man absolut inte att det behövdes. Cykelhjälm hade bara de som tävlingscyklade, all klättring skedde helt utan säkerhetslina. Kanske är det därför jag har blivit en optimist, det var ingen som talade om för mig att det var särskilt farligt att leva.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tack och godnatt!

Antal kommentarer: 1

2014-10-02 08:27:00 - Eva Folkesson, eva.folkesson@gmail.com, www.123minsida.se/Boxerlivet

Du är inte bara en kärleksfull djurvän och (vad jag förm!odar utan egen insikt)en god ryttare utan du är också en exellent berättare!!! Du måla BILDER med dina ord -'Älskar det'(inlove)
Namn:
E-postadress:
Hemsideadress:
Meddelande:
:) :( :D ;) :| :P |-) (inlove) :O ;( :@ 8-) :S (flower) (heart) (star)




Mata in koden inbäddad i bilden