Förutom mina defekta små gener så bär jag med mig ett uråldrigt arv från generationer av hamstrare. Detta har blivit lite aktuellt då min systerdotter precis ska flytta till ny lägenhet och diskussionen mellan min syster och mig uppkom angående huruvida det behövs plastlådor för förvaring av glödlampor. Det kan ju låta som en bra idé men om man ser till att hon nu ska bo i lägenhet, alltså i tättbebyggt område och på begränsad yta så kan ju nödvändigheten av förvaringsutrymme för glödlampor diskuteras. I mitt hus kan man vid varje givet tillfälle hitta minst tio hela glödlampor förvarade för framtida bruk. Detta beror mest på att jag lever i övertygelsen om att det finns risk att glödlamporna ska vara slut eller affären stängd när jag väl behöver dem. I en modern lägenhet kan det omöjligt vara ett stort problem om man skulle sakna en glödlampa, det finns oftast affärer inom gångavstånd som är öppna hela dagen.
Egentligen så är det väl inget stort problem om man bor i mitt hus heller, men jag har ju ganska så mycket livsutrymme så tio glödlampor är inget som stör.Nu är ju levnadsförhållandena i mitt hus lite speciella. Elen är till största delen dragen av Morfar och det har fått den att bli lite speciell. Om man sätter på två plattor på spisen på övervåningen och samtidigt tänder lampan i badrummet går en propp. Det blir då mörkt i utestallet. Jag kommer aldrig lyckas kartlägga hela elschemat för gården så jag har helt enkelt förlikat mig med att det inte går att använda två plattor på spisen på övervåningen. Åtgången på glödlampor är också relativt hög tack vare den något tveksamma eldragningen, lamporna är inte anpassade till de nya energisnåla ledlamporna och de dör förvånansvärt snabbt i gamla taklampor från 1930-talet. Behovet är alltså något högre än normalt hemma hos mig. I en modern lägenhet är troligtvis behovet av glödlampor lika med noll, en och annan spotlight kan kanske gå sönder men då med några års mellanrum.
Faktum är att mitt hus är en dröm för alla med hamstergen, det finns massor av utrymme att stoppa in saker för senare bruk. Nu har redan ett antal generationer fyllt upp förråden så allt finns redan. Faktum är att när folk frågar efter saker så upplever jag ofta en känsla av lätt förvåning över hur de kan leva utan att ha allt i sina förråd. Nu är egentligen jag den som är konstig, det är inte normalt att ha en påse med 40 par stickor i garderoben bara för om utifall att man skulle få för sig att sticka en mössa (det kommer i mitt fall inte att hända men bara att möjligheten finns kan ju kännas betryggande). Så har vi ju också det här med alla kläder, det finns kläder för alla åldrar och tillfällen. Eller egentligen inte till alla tillfällen, vardagskläder är det dåligt med.
Nu måste vi alltså kämpa emot våra hamstergener och låta den stackars systerdottern flytta utan att vi fyller lägenheten med bra att ha-saker. Det måste ju vara betydligt mycket lättare att bara ha saker som används och sedan köpa endast det nödvändiga. Tänk att kunna ha en garderob där det inte ramlar ut udda saker varje gång man öppnar dörren (nu gäller det mest folk som är normala och saknar hamstergen, vi hamstrar har inget emot udda saker).
De enda funktionerna de där generna har är att vid stora katastrofer är chansen för överlevnad något större och så kan nästan alla museer tacka dem för att de sett till att det finns material att visa upp. Jag har nu många år framför mig där jag ska försöka rensa och organisera de föregående generationernas samlade verk. Jag behöver alltså egentligen inte addera till samlingarna utan kan få utlopp för mitt nedärvda beteende bara genom att fixa med det som finns. Det finns ju också fördelar med beteendet och den största vinsten är nog förmågan att samla mat på hösten, det är ändå rätt så trevligt att kunna duka upp en måltid i februari bestående av saker man samlat och sparat i god tid.
Tack och godnatt!