Här i dagboken kan ni läsa om hur livet var på Åkerby bland hästar, hundar och andra djur.

 Klicka gärna på bilderna i dagboken för att få se dem i förstoring.

Stor sorg

2011-05-19

Som alla säkert har märkt så har det varit tyst väldigt länge här i dagboken. Detta beror på att det har varit en tung tid i mitt liv då Morfar under flera månader har varit väldigt dålig. I natt så somnade han äntligen in och fick frid, något som både är sorgligt men samtidigt en befrielse. Precis som varje människas liv är unikt så är döden det också. I morfars fall så var det en lång kamp som ändå ledde till ett fridfullt slut med familjen omkring sig.

Efter att ha vakat i några dygn vid Morfars säng är vi nu hemma och sakta så återvänder verkligheten. Det är faktiskt skönt att få gå ut till stallet och pyssla och att mata hundarna. Mitt i sorgen är dessa små sysslor en tröst.  

Sorgen är också den individuell och jag vet att jag fungerar bäst om jag får vara bland mina djur på min gård. Någon har sagt att varje sorg har en viss mängd tårar som måste ut och det är bara att låta dem komma. Något som tröstar i de sämsta stunderna är att Morfar har det mycket bättre där han är nu än vad han hade här den sista tiden. Det är vi som är kvar som har det värst, men sorgen kommer att ge med sig och livet fortsätter.

Det finns mycket att se fram emot den närmaste tiden, Ida ska ha valpar, stona ska föla och våren är här. Lika mycket som det finns sorg så finns det konstanta glädjeämnen i livet som man kan uppskatta, även i en stund som denna. Astrid skuttar lika glatt som vanligt och Ida hasar runt och suckar över att vara gravid på sitt egna sätt. Splendid galopperar som en lycklig tok i en ny hage med gräs i utanför fönstret och solen skiner.

Jag är verkligen lyckligt lottad som jobbar med djur som är så livsbejakande, tänk på alla dem som inte har denna livskraft omkring sig utan måste ta sig genom sorgen i en grå miljö. Men det är också så att utan sorg i livet så kan man inte uppleva riktig lycka, alla starka känslor gör oss mer mänskliga. Man ska inte försöka dölja eller döva sina känslor utan omfamna dem som en del av livet, precis som man måste acceptera att döden är en del av livet.

Ett stort tack till alla underbara vänner som har hjälpt mig med både det praktiska och det själsliga den senaste tiden, jag uppskattar det verkligen även om det ibland är svårt att uttrycka hur mycket mitt i allt som händer.

TACK!

Antal kommentarer: 10

2011-05-19 16:20:31 - Sara o Alva

Vi tänker på dig Johanna! Skönt att du mitt i all sorg kan glädjas åt dina djur omkring dig. Kramar från Sara och Alva

2011-05-19 19:08:52 - Marie

Vi tänker oxå på dig, och på mormor. Vi kommer att sakna morfar på Åkerby.(flower)

/Marie, Amanda o Olivia

2011-05-20 09:28:08 - Gunilla

Vi tänker på er! Du vet att det bara är att säga till om du behöver hjälp med någonting.

Kram
Gunilla och Sara

2011-05-20 10:18:15 - Maria

Även mina och Amandas tankar går till dig och Mormor(heart)

Nog är det så som du säger, skönt att ha djur som kräver sin uppmärksamhet, det blir en viss avledning.

Kramar från Maria och Amanda

2011-05-20 13:14:59 - Maria

Åh vad tråkigt men ändå skönt för morfar, tänker på er och säg till ifall du behöver någon hjälp. Kramar Maria & Wilma(flower)

2011-05-20 14:50:41 - Eva Drake

Johanna, du skriver så poetiskt vackert och klokt. Hoppas få läsa dig ofta när den värsta sorgen lagt sig, och du kan vila i alla levande och goda minnen av din morfar. Men visst är det svårt att mista någon man känt i hela sitt liv!

2011-05-20 23:42:54 - Ulla EvE

Tack, Johanna för att du skriver så vackert och klokt och för att jag får läsa dig igen!

All min medkänsla

Ulla, Rebecca och Jack

2011-05-21 20:48:25

Hej Johanna! Du fångar helheten så naturligt och fint mitt i sorgen. Det var väldigt lätt att gilla Walter så vi förstår att din saknad är stor även om han uppnådde en ålder som det är få förunnat. Kramar till dig och Ann-Marie från dina vänner Ellen, Agnes, Maria och Eric

2011-05-23 17:51:14 - fian

Jag ser Morfar vid våra middagar på Åkerby, leende mitt i en konversation om allt mellan himmel och jord, trots att hans hörsel var dålig var han ändå mycket social just klockan 18:00. Tänk att få sitta till middag på så sätt med sin älskade hustru och barnbarn även på ålderns höst och kunna ventilera dagens händelser även vid så hög ålder!
Jag tror nog han kände sig vansinnigt lyckligt lottad att få leva det liv han fick och med sin familj nära ända till slutet. Många kramar till dig och Mormor från ett av "plastbarnbarnen".

2011-05-24 12:13:30 - Familjen Wiggberg-Johansson

Vi tänker på dig och din Mormor, ta hand om varandra.
Sorgen kan aldrig relateras till en persons ålder, ett liv är alltid ett liv, oavsett hur gammal en person är då livet är slut, eller hur. Sorgen är på så vis gränslös medan tiden lär en att leva med saknaden. Vi minns din Morfar i full fart på traktorn och alltid leende mot barnen.
Kramar från oss genom Johanna
Namn:
E-postadress:
Hemsideadress:
Meddelande:
:) :( :D ;) :| :P |-) (inlove) :O ;( :@ 8-) :S (flower) (heart) (star)




Mata in koden inbäddad i bilden