Det är ett faktum att det finns bra dagar och mindre bra dagar. Även om jag nu är en optimist så kan jag faktiskt erkänna att vissa dagar skulle jag helt enkelt inte gått upp.
Dagen startade med lösa får som skulle låsas in så att hundarna skulle kunna morgonkissa. För att inte en olycka skulle ske så fick lille Bosse haka på ut direkt, han jagar inte särskilt mycket får, eller iallafall inte framgångsrikt. Glada i hågen traskade vi ut och då ser jag plötsligt Greta komma stuffande som bara en hundra kilo tung rosa gris kan. Hon hade hittat samma hål som fåren och tog nu pipande av glädje sikte på mig och vad hon antog var mat. Hundra kilo rosa gris som springer har väldigt dålig broms så hennes noga uträknade inbromsning och puff på mattens ben blev mer en tackling med påföljande flygtur. Eftersom jag snabbt hunnit lyfta upp en morgonvinglig Bosse så blev flygturen en snygg snurr då jag ju inte ville landa på fem kilo mops. Greta stuffade naturligtvis vidare fram till matten och med ett uppmuntrande grymt och pip påpekade hon att det inte alls var läge att ligga där och krama mopsen, mat till grisen borde ju prioriteras. Det var bara att resa sig och halta bort till maten och låsa in alla djur på lämpliga platser. När jag sedan kom in och tänkte att jag skulle ta en varm skön dusch och skölja av diverse grus och annat onämnbart så har jag ingen el. Ingen el betyder inget vatten och då ingen dusch. Det var ett större fel och halva Hölö saknade alltså el i nästan två timmar.
Nåja, skam den som ger sig tänkte jag och när duschen till slut var avklarad tog jag mina mopsar och åkte till Södertälje, staketfix var inte ett lämpligt alternativ med sned rygg och knakande axel. Efter några lugna timmar på en stol i valstugan kändes det lite bättre så när jag tagit mig hem gav jag mig på att fixa det där fårstaketet. Det första som händer när jag rivit det trasiga hörnet är att jag lyckas trampa rätt på en planka med en skruv i. Att trampa in spik i foten gör ont, att trampa in skruv är snäppet värre, den fastnar nämligen så fint med sin ojämna yta. Det är intressant hur man reagerar på just skruvtramp, först trampar man in skruven, sedan tar det en stund för hjärnan att reagera så man hinner alltid lyfta på foten och titta förvånat på plankan som följer med innan man fattar vad som hänt. Efter sedvanligt svärande, hoppande på en fot och utdragning av dum skruv fortsatte jag med staketlagning, samtliga får var nämligen spridda i trädgården. Fördelen med foppatofflor är ju att det inte spelar så stor roll om man blir lite blöt om foten, nackdelen är att när man trampar på en skruv åker den rätt igenom den mjuka sulan och orsakar onödigt stor blödning. Efter att nu ha lagat staketet och gjort sedvanlig kvällsrunda med fodring så har jag faktiskt gjort rent foten med tvål och vatten och satt på alsolspritbandage så helt hopplös är jag inte. Nu sitter jag alltså här och har en dunkande fot med hål i och ett svullet knä, ond axel och höft. För att spä på oturen så har jag hålet i höger fot och landningen gjordes på vänster sida så hältan är dubbelsidig.
Ganska snyggt paketerad om jag får säga det själv...
Imorgon ska jag bara åka in och sätta mig i valstugan, alla planer på nya staket eller annan fysisk aktivitet är lagda på is. Mer aktuellt är nog då kanske ett besök på vårdcentralen för lite påfyllnad av stelkrampsvaccin. Blodförgiftning dör man inte av första natten så det får väl avgöras imorgon också. Långsam förflyttning kommer att användas under morgondagen och med lite tur kan jag faktiskt köra bil med stortån som inte är islagen eller har hål i sig. Tur att jag är optimist annars hade det varit läge för täcket över huvudet i dagarna tre:) Som en vän brukar säga i dessa lägen"det går bra nu..."
Tack och godnatt!